Melodifestival på magens sätt
Det blev ett lite annorlunda slut på lördagskvällen som borde bestått av att titta på vackra Gina och alltid lika charmiga Sarah som programledare i Melodifestivalen.
Kroppen vet betydligt snabbare vad som händer i kroppen än den grå massan innanför pannbenet som bara maler på.
Med ojämna hjärtslag, ångest och svimningskänsla tog jag för givet att det var tid för ett besök av Astrid Lindgren som glatt skulle säga "döden döden".
Men nej, det var inte dags ännu.
-Du kan inte vara frisk när du tackar nej till öl, sa hustrun oroat.
-Ja, något tokigt är det. Jag lägger mig på tv-soffan så kanske jag piggnar till.
Fem minuter in på Melodifestivalen kom så den sämsta melodin av alla och från mig dessutom.
Med ett brölande likt en ko tömde jag all tacosen i det blå kärl hustrun satt fram till mig.
Kvällen blev inte bättre än att hustrun såg på ett välfyllt TV-program och jag såg på en välfylld wc-stol.
Är det någonting som hustrun avskyr så är det doften från magsjuka.
Liggande i sängen hopkrupen, illamående, febrig och allmänt dålig orkade jag ändå vänta på att hon skulle öppna wc-dörren..vilket hördes långt utanför huset.
Mitt i min ångest och sjukdom skrattade jag så att jag kiknade av hennes ulkande och förfasande över de "kroppsliga" dofter som nu intagit toaletten.
Efter en orolig natt sitter jag nu smått vinglig och känner en ödmjukhet inför vår skapelse på jorden, som på bara någon kvart kan förvandla ett päron till päronjuice, om än med en sällsynt äcklig färg.