Luttrad är ett passande ord.
Det finns ögonblick och händelser i människans liv som är till endast för att pröva oss, härda oss, trycka ner oss eller för att göra oss förbannade.
Det är vid dessa tillfällen ett väsen större än vi ömkliga varelser ens kan förstå, tittar ner på oss och ler, grymtar belåtet, gråter eller faktiskt skrattar så att tårarna rinner.
Några tårar eller ljudet från ett gudomligt skratt märkte varken hustrun eller jag av i morse. Bara tårar i form av kondens från ett kylskåp som stolt uppvisade 18 plusgrader när vi skulle ta ut den nyinköpta osten och annat smått och gott till frukosten.
Tillsammans med allt detta låg förstås också all mat som inhandlats under gårdagen inför Mors dag och till familjens enkla men välmenta måltid framåt eftermiddagen.
"Förbannade jävla kylskåp" kom aldrig över mina läppar och "varför just i dag" hördes heller inte från hustruns uttryckslösa ansikte.
"Jaha, varför blir vi inte förvånade" var allt vi sa till varandra utan att faktiskt ens öppna munnen.
Efter ett år där stora delar av släkten tagit steget upp till just det där väsendet som styr våra liv och skeenden, finns det få eller inga jordiska händelser som gör oss upprörda eller ledsna längre,,,bara uppgivna.
Under en tyst frukost med varsin pissljummen smörgås i handen kom vi på att baren i huset fick bistå oss i denna svåra stund. Sagt och gjort, ut med alla svinkalla för en tillfällig vistelse i ett varmt rum och in med den mat som ännu inte hunnit förvandlas till oätlig sörja.
Vad som händer härefter överlåter vi till det där väsendet som förhoppningsvis fixar ett nytt och fungerande kylskåp.