En morgonskit.
Onsdag och mörkt på min väg ner till lådan,
ni vet ju jag älskar naturen som sådan.
Jag saknar ju hästen och kon ner i hagen,
det bränner som ångest där långt ner i magen.
Jag längtar till helgen ja det gör väl alla,
till lugnet och myset och två tre små kalla.
Jag saknar dock inte den värmen som var,
den sommaren ville jag inte ha kvar.
Nu känns det mer lagom det säger väl allt,
men inte nån snö för då blir det för kallt.
Fy tusan för stressen fy tusan för livet,
man lär sig att inte ta något för givet.
Var ödmjuk mot alla och de som är värda,
ja särskilt de äldre och de som är lärda.
Med detta jag skrivit och kom ända hit,
jag skulle ju ändå blott släppa en skit.