Jag har gått ner.
Jag har gått ner 10 kilo på ett år.
Jag har ingen aning om hur och kan inte se skillnaden.
När jag tänker efter har jag visserligen slutat att sträcka mig tills det hörs ett ljudligt klick när näst nedersta skjortknappen ploppar upp ovanför livremmen. Detta för att skjortan ska bli vidare än magen.
I övrigt ser jag ut precis som innan, med en enda stor muskel på magen i stället för det sexpack jag aldrig haft. Jag vet inte ens vad jag ska ha den till annat än när jag lyfter på benet och släpper en fis eller gör nummer två.
Jag är sällan sugen på mat även om jag förstås uppskattar dagens middag och senare kvällsfikat framför teven.
Bacon är min stora glädje och möjligen det jag kan längta efter ibland. Inte de där slaskiga bitarna man får ibland, knappt stekta och drypande av fett.
Själv väljer jag noggrant ut de paket jag köper och tar bara de som innehåller långt och ganska fett bacon.
Ju fetare bacon, ju magrare blir det i stekjärnet. När det har börjat att "krulla" sig lägger jag det på fyra lager hushållspapper för att där torka en stund, precis som min morbrors fru Else gjorde i alla år, danska och specialist på bacon som hon var.
Jag kan ändå fundera på var de där kilona befinner sig någonstans.