Jag gillar inte skäggstubb
Det är svårt att bryta rutinen att hämta tidningen. Därför fortsätter jag att gå till brevlådan varje morgon. Det känns skönt att smyga fram till Hilmer Jr och väcka honom med ett högt: "DIN LATA SKITSTÖVEL".
Diskret ser jag mig om för att nöjt konstatera att ingen sett eller hört mig.
Jag slutade raka mig ett par dagar. Det blev tre dagars stubb, sen gav jag upp och njöt verkligen av den svidande men ändå fräscha känslan av rakvattnet efteråt.
Hår passar inte i mitt ansikte. Jag har en viss förståelse för att det växer hår i näsan då det har en funktion att fylla, men varför måste det växa så fort?
Numera växer det i öronen också. Inte så mycket tack och lov, men ändå så att jag minst en gång i veckan står med en pincett och rycker minsta lilla strå.
Är det kroppens celler som börjar att löpa amok inför vad som komma skall, eller är de till för att man ska slippa höra så mycket elände?
Värst av allt är rövhåren som tycks ha placerats dit på rent jäkelskap.
Ingen forskare i världen kan svara på varför det växer hår på en plats som inte doftar rosor precis.
Jag låter dessa sista växa som de vill. Hur skulle det det se ut med en gubbe som försöker få ner huvudet mellan benen för att kunna se att dra bort oönskade hårstrån?
Någonstans precis där slutade jag att fundera på kroppens behåring.