sandherfunderar

-Skulle du gå in i en hiss där någon släppt en stinkande brakskit?

Den gamla stiliga mannen med sitt fortfarande tjocka silverfärgade hår tittade plirande på mig. 

Han ägde ett av de äldsta hyreshusen i Örkelljunga och hade kommit tillbaka från Amerika för ett par år sedan, efter att ha flyttat dit som sextonåring. 

I Amerika fick han jobb som hisskötare tack vare sitt pålitliga utseende.

Jag stod på stegen upp till takfönstret och funderade på om jag skulle klättra ut på taket eller ej. 

Taket var brant och luckan var av det slaget att man måste hänga sig ut och med kroppen upp och ner häva sig upp och förbi luckan med sina blyinfattade glasrutor. 

Risken att rasa ner och slå ihjäl sig var stor, mycket stor och jag hade ropat ner till mannen:

-Oh well (vi kallade honom så för han svarade nästan alltid så), din taklucka är livsfarlig och jag kan ramla ner och slå ihjäl mig. Det får inte vara så. 

Hans svar blev kort och gott:

-Skulle du gå in i en hiss där någon precis släppt en stinkande brakskit?

-Hmm, men vad har det med din taklucka att göra?

Oh well såg på mig, nu med ett vänligt leende på läpparna. 

-Well, du sa till mig att takluckan är livsfarlig och frågade mig om du vågar dig ut på taket. 

Jag frågar dig om du vill gå in i en hiss där det stinker fis?

-Det är klart att jag inte skulle gå in i en hiss som stinker skit. Men varför frågar du det?

Oh well såg på mig och sa:

-Om du inte tvekar att vägra gå in i hissen för att det luktar fis, hur kan du då tveka på om du vill gå ut genom en lucka som kan skicka dig till döden?

Jag tittade på Oh well någon sekund, sedan kunde ingen av oss hålla oss för skratt. 

-Kom ner från stegen nu boy, så ska du få en lemonad. Till nästa gång ska det sitta en riktig stege på taket.

Efter läsken sotade jag färdigt det som gick att sota utan att gå på taket. 

Detta hände mig för många år sedan och jag har följt Oh wells råd genom alla åren. 

Sensmoral:

Gå aldrig in i en hiss som stinker skit.