Allt var enklare förr.
När jag var liten fanns egentligen ingenting. Faktum är att livet i en liten småstad var ganska likt första delen i 1:a mosebok där endast ljuset rådde.
Det fanns inga tvång och man lekte utomhus oavsett väder tills mörkret eller hungern tvingade oss in.
Det fanns en lekpark och det fanns förstås fotbollen, det var allt. Vår lilla men fantasifulla hjärna fixade resten och skapade lekar som inte hade dagens fantastiska namn, men var gratis och krävde inga märkeskläder för att delta.
Det krävdes inte mycket för att vi skulle bli rädda och en spökhistoria berättad i skuggan av Borgholms slottsruin var allt för att man knappt skulle våga gå hem när det började skymma.
Dagens barn förutsätts ha flera aktiviteter och varje kväll ändå hinna med läxor, IPadens spännande värld och dataspelens blodiga värld där människoliv spills lika lätt som en morgonfis försvinner ut från täcket.
Det borde vara lätt att vara barn med så mycket hjälpmedel.
Ändå misstänker jag att det är rätt tufft att leva upp till vuxnas förväntningar.
