sandherfunderar

Egentligen gillar jag inte dikter, men kan inte låta bli att skriva sådana emellanåt. Denna skrev jag dagarna efter att ha blivit friskförklarad och du har säkert läst den då:

Med åldern då kommer ju krämpor och så,

ja sjukdomar elände och allting uppå. 

Det som var häftigt att göra en gång,

blott nu kan göras i minnenas sång. 

I ungdomen träffar man vänner på dans,

numera är hindret just ordet balans. 

På ICA man träffar en gammal bekant,

som ändrats från läcker till söt gammal tant. 

Mitt hår som en gång krävde skötsel och kam,

är naket och liknar väl mest makadam. 

Men sinnet som faktiskt var busigt en gång,

är numera jäklar i still going strong.

Man tror man kan lyfta en möbel så tung,

man kunde ju det när

man en gång var ung. 

Numera man lyfter en grogg full med is,

och sedan man släpper en sur gammal fis. 

Min dikt känns väl deppig och fylld utav sorg,

men snarare minnen som lagts i en korg. 

Men inget kan sägas att vara så fel,

för lycklig är jag som nu åter är hel. 

Björn.