En dikt så här på fredagen.

Jag har inte skrivit på ett par dagar vilket gör mig lite deppig. Det känns tomt uppe i skallen vid denna tiden på året och mörkret sänker sig i sitt försök att trycka ner hela mig och mitt inre. 

I natt var det dags för kramp igen och vad är väl bättre än att skriva en dikt som inte är seriös samtidigt som man kämpar för att inte skrika högt av smärta. 

"En fis är rätt trevlig med humor och charm,

den skapas ju faktiskt i vår egen tarm.


Den finns där för alla med humor och stil,

för den som är duktig den hörs flera mil. 


En del är för fina och påstår bestämt,

att aldrig en brakskit de någonsin klämt.


Men det vet vi andra som släpper en fis,

att stanken från röven gör människan vis. 


Att släppa en fis varje timme vi bör,

det gör att vi blir på ett bättre humör.


Det enda vi vet som är säkert med stanken,

den går faktiskt inte att sätta på banken. 


Och tur är väl detta på alla de vis,

det räcker väl gott att få höra en fis."