sandherfunderar

Alla är vi olika och unika personligheter, var och en på sitt sätt. Något som vi däremot borde ha gemensamt är att kunna hälsa när någon hälsar eller nickar vänligt mot oss. 

Jag hade turen att ha en mor som alltid var lika glad och positiv. 

Med ett leende gjorde hon entré var hon än kom och om hon kände folk eller inte gjorde ingen skillnad, hon hälsade ändå.

Jag försöker att följa i hennes spår så gott jag kan men möter ofta folk som blänger surt tillbaka när jag hälsar. 

Det är nu jag borde säga att äldre människor hälsar alltid vänligt, men då ljuger jag. Jag upplever att yngre människor har lättare för att dra på smilbanden och besvara en hälsning. 

Hur som haver besvarar jag alltid en sur blick med att ta tillbaka min glada hälsning genom att viska:

"Nähä, men så skit ner dig då".

Jag tror inte att någon hör detta men det känns skönt.

Den förbannade vintern har kommit och hur besviken jag än är på detta faktum så säger jag bara: God morgon på er alla.