sandherfunderar

Jag är lite låg en period nu. Mörkret och årstiden hänger bara ett par decimeter ovanför huvudet och pressar. 

Dagens dikt skrev jag för tre år sedan och känns befriad från årstider. 

I dag är det söndag och det är väl bra,

vi kan ju ej välja och så ska det va.

Tänk nu om tiden den hade stått still,

då hade ju dagarna inte räckt till.

Måndag blev måndag och inte nåt annat,

ty så får det bli om nu tiden har stannat.

Fredagens mys hade ej kunnat hända,

om tiden ej strulat och börjat att vända.

Lördagens groggar ja de kan vi glömma,

för tiden som stannat de ej går att tömma.

Söndagens vila den kunde vi haft,

då tiden den fastnat i söndagens kraft.

Tisdag och onsdag och torsdagens möda,

de hade vi sluppit för de vore döda. 

Kvar hade varit en söndag så trist,

om övriga dagar vi skulle ha mist.