sandherfunderar

Dagens juldikt skrev jag för fyra år sedan och har plågat er med den varje jul sedan dess. Låt inte julen bli alltför överdådig. Att få umgås är också en slags julklapp.  

"Den tomten den tomten han är ju så god,

han strålar av glädje och vilja och mod.

Han tittar så vänligt på barnen och ler,

och hoppas i dessa en godhet kan se. 

Papporna myser i soffan så snällt,

de vet ju så säkert vad reglerna gällt. 

En grogg eller två för att sen vara nog,

men snapsen i smyg ingen såg att han tog. 

Tomten han tittar så lystet på bordet,

han väntar så snällt på att få sista ordet. 

Adjö då nu måste jag skynda till nästa,

jag måste ju hinna besöka de flesta.

Modern i huset hon jäktar och ler,

barnen de leker och ingenting ser.

Får vi då inga paket av dig mer?

Tomten han häpnar men har inga fler. 

Han lyfter på ändan och släpper sin gas,

familjen då flyr över koppar och glas. 

Tomten han skrockar och sjunger en bit,

säg tycker ni inte om lukten av skit?

Men den är ju gratis och kostar ej mycke,

tyvärr kan den inte ej nyttjas som smycke.

Men lär er av detta så blir det så bra,

att mängder av barn nästan ingenting har."

Björn.