Det är lätt att klaga.
-Ni märker väl att Sverige är på väg åt helvete för fan.
-Hur menar du?
-Ehh, ja, bara se vad den här fega regeringen ställer till med för fan.
-Tänker du på något speciellt?
Mannen med den rejält stora magen tittade osäkert på mig och sedan på sina "åsiktsbröder" som hade samma låga känsla för Sverige. Han väntade på någon form av stöd.
-Ah, alltså, men för fan, titta bara på sjukvården i Sverige, den fungerar ju inte längre. Svenskarna har ju inte ryggrad nog att säga ifrån. Man skäms ju för fan att vara svensk.
Jag tittade med avsmak på mannen som nu hade spillt kaffe av ren ilska på sin välgödda mage som lydigt fångade upp dropparna. En del kaffe hamnade på en elektronisk låda som registrerade mannens hjärta, puls, andning och startade automatiskt ett
EKG om något fel registrerades. Faktum är att personalen sprang genom korridoren till honom om en enda sladd lossnade...bara för hans skull, för att han skulle kunna bli frisk och få komma hem till sin familj.
Sköterskorna fanns där varje timme dygnet runt för hans skull. För att ta prover, hjälpa till att resa sig, stryka handen över kinden för att trösta när hoppet kändes långt borta.
Alla de där människorna fanns där för hans skull.
Han följde min blick ner mot sin jättedyra mobila hjärtövervakare.
Jag tror inte han förstod ett dugg.
Han hade bestämt sig för att Sverige är dåligt.
Jag tog med mitt kvällsfika till rummet.
Den svenska sjukvården gav mig chansen till ett fortsatt liv...utan att tveka.
Jag har inget till övers för människor fyllda av hat och otacksamhet.