Ett minne från förr.
I början av 70-talet cyklade jag mellan husen i mitt jobb som sotare. Så värst mycket tjuvar fanns inte och de flesta dörrar stod olåsta dagtid.
En stilig kåk i vackraste prästgårdsgult strax utanför Skånes Fagerhults norra utkant stod som nummer ett på min arbetslista.
Jag knackade på dörren och såg att det lyste i huset. Ingen öppnade och jag knackade igen. Nåja, källardörren var olåst, stegen framsatt och jag kunde därmed sota både skorsten och värmepanna.
Efter genomförd arbetslista och hemkommen till kammaren på eftermiddagen ringde det från kunden till mäster:
-Sotaren var inte uppe på taket hos oss i morse.
-Åh, det tror jag väl. Björn brukar alltid göra ett bra jobb.
-Han var INTE uppe på taket, då hade jag hört det rassla i skorstenen.
Inne i verkstaden hörde jag mäster ropa:
-BJÖRN, VAR DU INTE UPPE PÅ TAKET HOS XXXXXX?
-Jo, det är klart att jag var.
-Kunden påstår något annat.
-Jaha, men jag kan bevisa det.
-Björn står här bredvid mig och säger att han kan bevisa att han var uppe på skorstenen.
-Det ska bli intressant.
-Jo, hrrm, alltså....när jag gick upp på stegen på baksidan...så passerade jag fönstret till deras badrum och i duschen stod frun. Då förstod jag varför ingen öppnade dörren när jag knackade.
-Björn säger att han såg dig i duschen när han gick uppför stegen.
-Hmmmrrrrrfff, nåja, jag kan ju ha fel. KLICK.