sandherfunderar

Diskussionerna går höga om pensionsåldern i vårt land. Många röster menar att vi är utslitna redan vid sextio, medan andra mer nyanserat viskar att vi kanske kan jobba bra mycket längre än så. 

Jag tänker inte ta en diskussion om detta då var och en får tänka som de vill.

Min morfar Henning föddes år 1900 och brukade skämta att hans fru var från 1800-talet. Mormor Ellen var faktiskt född 1899 och log lika varmt var gång skämtet togs upp.  

Jag var fem år 1960 och morfar blev sextio. Redan då var han böjd och tyngd av slitsamma år som gjuteriarbetare och senare i livet bonde. 

Morfar gick in på sin kammare efter middagen, drog igen skjutdörren och satte på väderleksrapporten på P1. Efter någon timmes vila gick han ut för att sedan jobba ända till mörkret gav honom ledigt. 

Vad mormor gjorde minns jag inte men kan se henne framför vedspisen ständigt beredd att serva manfolket, liten och även hon böjd av ålder och slit.

Dagens sextioåringar ser man lika ofta på solsemester som ute på krogen. Fräscha och med många aktiva år framför sig avnjutes fem, sex veckors semester i husbilen, stugan eller trädgården. 

Det är en ynnest att ha blivit född på den senare delen av halva 1900-talet. Facket med sina gangstermetoder knäckte effektivt många arbetsgivare men gjorde samtidigt livet och arbetet lättare för den anställde.

I dag går diskussionerna höga om pensionsåldern i vårt land.

Vad som är lämplig ålder överlåter jag åt andra att besluta.

Själv hoppas jag att hälsan medger att få jobba flera år till. Jag gillar inte P1 och väderleksrapporten. Allt finns numera i mobilen, även för oss över sextio.