Gullplutt!
-Hej, vad kan jag hjälpa dig med?
-Jag behöver en fax till bilen.
-En fax till bilen, hmm, häng med så går vi till lösgodiset.
-Lösgodis? Det är en fax jag behöver.
-Ja, men det har vi säkert på den avdelningen.
Jag följde snällt tjejen som var både vänlig och verkade kunnig.
Vi tog rulltrappan upp till lösgodiset och gick fram till lakritsbehållaren där hon tryckte ner handen, grävde och fick upp något som liknade en mobil.
-Här har du vår senaste bilfax.
-Men, men detta är ju en mobiltelefon som du dessutom drog upp ur en låda godis.
-Ah, du sa fax.
Tjejen tittade sorgset på mig och sträckte fram handen.
-Gullplutt!
-Tack, men vad menar du?
-Jag heter Gullplutt. Vad heter du?
-He he he, gulligt namn. Jag heter Björn.
-Hej Björn. Nu ska vi hitta en fax till din mobil.
-Till min bil ska jag ha faxen.
-Spelar roll?
-Gullplutt, HAR ni ens en fax i denna butiken? Det ligger ju olika grejer överallt och till och med i godiset.
-Alltså, grejen är den att vi är inte så noga på detaljerna här. Dessutom sparar vi pengar på att blanda godis, mat och verktyg i samma lådor.
-Men det rinner ju olja och en massa äckligt ur botten på en del godislådor.
-Björn, tänk efter. Varför tror du någon har döpt mig till Gullplutt?
Precis där vaknade jag och skulle berätta för hustrun hur Gullplutt betedde sig.
Efter ett snabbt kissebesök försökte jag att somna om och fortsätta att prata med Gullplutt som dock inte dök upp igen.
Gullplutt, vilket namn va. Rätt gulligt ändå.