Jag gillar inte hundar.
Jag gillar inte hundar och har aldrig gjort det. Någon lag som kan tvinga mig finns inte och jag får finna mig i att inte accepteras av en mängd hundägare.
-Hej! Du är så välkommen och efterlängtad. Det börjar bli kyligt på kvällarna och vi längtar att få elda i vår kakelugn.
-Tack för det. Jag hör en hund som inte tycker om sotaren där inne. Var snäll och lås in den medan jag är här.
-Ha ha, jaså den, det är Cleo och hon skulle aldrig bita någon.
-Hundar tycker inte om mig och de flesta vill ta en smakbit, så jag är tacksam om du låser in den ändå.
-Jag kan garantera att den bara viftar på svansen och vill lukta på dig. Sen går hon och lägger sig.
Det är jobbigt när en kund inte bara kan acceptera min enkla önskan att låsa in hunden.
Jag sa därför inte mer och tog ett steg in i köket under tiden som den för all del ytterst trevliga ägarinnan hämtade lilla Cleo.
-Cleo, din lilla gullebuse. Hälsa nu snällt på sotarmästaren som ska hjälpa oss så att vi kan elda i kväll.
Lilla Cleo som verkade lida av ADHD i sina små spinkiga ben viftade glatt med hela kroppen från nacken ända ut i svansen.
Med kroppen vriden från hals till svans sprang hon mot mig och stannade med en bredsladd som nästan fick henne att välta.
-Där ser du. Lilla gulleplutt biter aldrig någon som hälsar på oss.
Gulleplutt stelnade till och förvandlades från en skakande milkshake till en brun skinnbit med en massa tänder.
Sekunden senare satt hennes lilla söta käft i mitt skinntorra ben och jag ropade högt:
-HUNDJÄVEL. Den bet mig som jag sa till dig.
Resten är historia. Matte blev förtvivlad och jag bad om ursäkt för att jag höjt rösten när Cleo bet mig.
Som diabetiker har jag inte mycket känsel i ben och fötter men vill för den skull inte bjuda gulleplutt och andra hundar på en gratis smakbit från mina magra ben.
Hur svårt kan det vara? Lås in hunden när man vänligt ber om det.
Jag gillar inte hundar och kommer aldrig att göra det.