Sörkel ki eller vad fasen det heter.
Att byta namn är inte ovanligt och oftast blir det ganska lyckat.
Esso blev till Statoil och efter bara tio år hade man vant sig.
Statoil heter numera Cirkle K och uttalas Sörkel Ki eller något liknande som man undviker att säga.
Vi hade tankat på Sörkel Ki i Örkelljunga och hade inte kört mer än några kilometer förrän jag kom på att spolarvätskan behövde fyllas på.
Vi svängde in på Sörkel Ki i Ljungby, stoppade in kortet i läsaren och väntade. Maskinen tutade lika ilsket som om mitt kort var oäkta och ingenting mer hände.
Kön växte men vad brydde jag mig om det och gick in på macken där en ung mycket vacker kvinna stod i kassan.
-Hejsan, din maskin där ute gillar inte mig.
-Hmm, nej, den gillar nog inte någon alls, för larmet går härinne.
Dörren öppnades och en kvinna i fyrtioårsåldern tittade bistert först på mig, sedan på det vackra kassabiträdet och gick sedan med bestämda steg fram och liksom hävde sig förbi mig.
-Hmm, sa jag och tittade frågande på kvinnan i kassan.
-Hmm, sa kvinnan i kassan och såg frågande på kvinnan som nu lutade sig över min axel.
-Hmm, sa kvinnan och nästan viskade förtroligt till kvinnan i kassan:
-Jag glömde att ta ut slangen när jag hade tankat.
-Okej, svarade kvinnan i kassan och såg ännu mer frågande på henne.
-Ehh, alltså, jag körde iväg sen...med ert handtag till bensinpumpen kvar i bilen.
Det var i det ögonblicket som både kvinnan i kassan, kvinnan som lutade sig över mig och jag vände oss om och tittade ut mot pumparna.
Nedanför pump nummer 11 låg en slang med avhugget huvud och rörde sig i dödsångest. Kroppen hade tömts på blod, förlåt, bensin och allt var stilla. Inte en droppe kom det mer.
Jag vaknade till och såg på kvinnans min att hon var beredd på att bli utskälld eller ställd inför rätta.
För att trösta henne sa jag kvickt:
-Se det positivt. Hade detta varit i en amerikansk film hade macken stått i brand och människor sprungit omkring brinnande, nu fattas det bara ett handtag.
Den vackra kvinnan i kassan såg på mig och fick färgen på kinderna tillbaka.
-Ja, så är det. Du är inte den förste som råkat ut för detta och försvann bort för att hämta hjälp.
Jag tog min plastdunk med spolarvätska, såg medlidande på kvinnan som hade ett bensinhandtag i sin bil och resten krälande nedanför pumpen.
Utanför hade folket samlats och tittade intresserat på slangens dödskamp medan jag öppnade motorhuven på vår Citroën och hällde i exakt fyra liter blå sprit.
-Vilken tid det tog. Hustrun såg frågande på mig.
-Ah, märklig mack. Sörkel Ki på utsidan och Best Western hotell i kassan..och en kvinna med dåligt minne och en avsliten bensinslang.