Det var enklare förr.

Janne på nya superfräscha ICA i Örkelljunga berättade i en intervju att det fanns inte mindre än 18 livsmedelsbutiker i byn 1954. I dag finns det tre, om än oändligt mycket större och bättre. Vi hade fler banker också och jag tänker närmast på Jordbrukskassan som låg bredvid bokhandeln på Stockholmsvägen. 
I början på 70-talet (kanske jag har fel där?) bytte den namn till Föreningsbanken och flyttade till den plats där den i dag heter Swedbank. Direktören hette Harald Bengtsson och drev en gård strax norr om Drakabygget. Harald var inte så lång och ståtlig men hade en karisma som få direktörer kan uppnå i dag. Han var dessutom en skicklig människokännare vilket hustrun och jag fick ta del av 1977.
Vi hade gift oss året innan och beslöt oss tidigt att bygga oss ett nytt hus. En snabb titt i Anebyhuskatalogen och en lika snabb underskrift någon dag efter, gjorde ett husköp väldigt enkelt på den tiden. Med mössan i handen frågade jag Sparbanken om lån till huset och fick en nedlåtande blick och ett vasst NEJ. 
-Återkom senare i år, så kanske, kanske.
-Då kan ni stoppa upp era pengar i röven, sa jag och vände på klacken.
Sonja, min svärmor tipsade oss om Föreningsbanken och jag tog luren och ringde meddetsamma.
-Hej, jag heter Björn Sandher och vi behöver 200.000 kr till att bygga hus.
-Hmmm, är det du som är sotare och gift med Sonja i Harbäckshults dotter?
-Ja, det stämmer det, svarade jag.
-Sonja känner jag mycket väl. Ni kan hämta pengarna nästa torsdag.
Vi fick våra pengar och huset blev byggt. Jag tänker med glädje på Harald, denna genomtrevliga bankdirektör med den lite hesa rösten. Finns det sådana människor nuförtiden månne?