Ett möte fyllt av värme och nostalgi
Hösten -66 hade kommit och jag hade blivit elva år. Familjen hade flyttat tillbaka till Borgholm från ett års helvete i Kalmar och livet hade börjat återvända.
Min mamma och hennes bästa väninna Linnéa skulle ta bussen och färjan till Kalmar för att shoppa.
Jag hade sett Sven Hedlund i Hepstars på bild i Bildjournalen med mörkblå boots i mocka och det blev en ouppnåelig dröm för en elvaåring.
Framåt eftermiddagen kom mamma hem och lade en kartong utan ett ord på min säng.
I kartongen låg förstås min dröm i blå mocka och livet kändes lite som i en saga.
De där bootsen har jag aldrig riktigt kunnat glömma och i dag fann jag dem stående i ansiktshöjd väntandes på mig.
Jag testade bara den högra då jag redan bestämt mig i samma sekund de fick syn på mig, eller möjligen tvärtom.
Det kommer alltid att finnas något särskilt trevlig som hänt i ens liv där tråkiga minnen eller händelser plötsligt gjort lite mindre ont.
I dag minns jag med värme min alltid glada mamma och hennes förväntansfulla blick när jag öppnade den där lådan.
