Sluskröv
Jag skulle gå in på posten i Örkelljunga tidigare i dag. Precis när jag öppnade dörren såg jag i ögonvrån en man också på väg in.
Rent reflexmässigt höll jag upp dörren åt honom, nickade vänligt och sa hej.
Mannen som jag fortsättningsvis kallar för slusken gick förbi mig utan att tacka eller ens nicka tillbaka. Med raska steg gick han fram till kassan och intog därmed platsen före mig.
Trots att jag sett "Karatekid" på video flera gånger ville jag inte bravera genom att slänga ut honom i trafiken för att där möta sitt rättvisa öde.
Jag väntade i stället artigt på min tur för att sedan bli hjälpt på bästa sätt.
Vad hände med slusken då?
Ja, han fick en del problem att ta sig ut från posten med sitt långa paket. Jag log mitt varmaste leende när han kämpade och jag väste mellan tänderna: "sluskröv, hoppas paketet går av på mitten".
Livet kändes plötsligt mycket roligare.