Tider och regler ändras.
Lagar och regler bedöms annorlunda i dag än för fyrtiofem år sedan och speciellt bilsäkerhet var något som ännu inte prioriterades.
Jag hade fått mitt efterlängtade körkort sommaren 1973 efter att ha avverkat en cykel och en gammal moped i mitt arbete som sotare. Framåt hösten flyttade vi in i en ny kammare och en dag stod den där, min "nya" sotarbil, en Opel kadett -62 herrgårdsvagn som en gång hade varit vit blev min följeslagare några månader.
-Bromsen verkar inte fungera så bra
Mäster tittade på mig och sa myndigt:
-Björn, med den lilla motorn går det inte så snabbt och du får använda handbromsen tills vi lämnat in den för reparation.
Det gick ganska bra med enbart handbroms och dagar blev till veckor.
Sotningsrundan gick mot Harbäckshult och sista husen för dagen var också de sista i Örkelljunga kommun ett par kilometer längre fram.
Från den lilla grusvägen svängde jag ut på väg 114 mot Örkelljunga och tryckte på gasen. I samma ögonblick såg jag polismannen femtio meter framför mig, stående invid parkeringsplatsen med en stoppspade i handen.
Paniken vällde över mig och jag stampade fotbromsen i golvet utan minsta verkan.
Jag drog i handbromsen allt vad jag kunde men bilen tycktes inte sakta in ett dugg. Jag öppnade dörren och tryckte förtvivlat ner vänsterfoten i asfalten. Min fot och handbromsen tycktes tillsammans sakta ner bilen och jag rullade förbi polisen fram till slutet av parkeringen.
-Det var tur att jag kunde flytta på mig.
-Ehh, ja, bromsen fungerade inte så bra.
-Men du använde i alla fall fotbromsen såg jag.
Polisen tittade ner på min snedslitna vänstersko.
-Vem är din chef?
-Det är Leif Johansson som är min mäster. Jag tittade skamset ner i marken.
-Leif Johansson sa du. Jag känner honom från Kristianstad.
-Ja, han jobbade som förman där tidigare, svarade jag.
-Nåja, eftersom jag känner Leif personligen så stryker vi ett streck över denna händelse.
Säg till din mäster att fixa bromsarna.
Det gick ytterligare ett par månader innan bromsarna blev fixade. En dag kom jag hem extra sent med bildörren i bagaget och ett rep så att jag inte skulle ramla ut.
-Jag tror att det är dags för en annan bil sa mäster.
Nästa bil blev en duvblå Volvo duett. Men det är en annan historia.