Det var så enkelt förr.
Jag köpte en bal wc-papper på Lantmännen för en tid sedan. Rejält papper med massor av meter till skillnad mot de "engångsrullar" man ibland får i en del varuhus.
Det är i ärlighetens namn inte så mjukt som man skulle önska, men påminner lite om livet förr.
Vi bodde någon vecka i taget hos mormor och morfar på somrarna.
Just då tänkte jag aldrig på om det var bra eller inte, livet var som det var och man bara fanns helt enkelt.
Att springa i trätofflor på en äng dragande en "trillekärra" med stålklädda hjul var både roligt och tröttande. Satt det någon i vagnen var det ännu roligare och då speciellt i nedförsbacke.
Morfar muttrade något ohörbart åt oss samtidigt som man kunde se ett litet leende i mungipan.
Håret tvättades med en skopa vatten från regntunnan som fångade upp vatten från en tid när regn var något rent och friskt.
Toalettbesöket avslutades med ett par blad från den tjocka telefonkatalogen som borrats hål i för att hängas på väggen. Om trycksvärtan i ändan var bra eller inte var inget vi tänkte på. Vi var redan på väg ner till smedjan där morfar tvingade det rödglödgade stålet till underkastelse och nya former.
Uppe i backarna bland stora stenblock gick korna och betade, ovetande om att blocken släpats dit av enorma ismassor när istiden gick mot sitt slut för mer än 12000 år sedan.
Vi gömde oss under de största och mumsade på smultronen vi trätt på långa grässtrån.
Mätta av sol, lek och bus bjöd mormor på fruktsoppa i bersån gjord på sagogryn.
Kvällen kom och korna skulle tas hem för att mjölkas, grisarna skulle ha mat och hönsen vatten.
Rösterna tystnade när sista hässjan klätts med hö och kaffedoften blandades med morfars nytända pipa.
Livet var enkelt och fint, åtminstone för oss barn.