En liten fis.
Jag skrev ju om alla ljud som finns omkring oss i vår vardag häromdagen. I samband med ett besök på Familia i Hyllinge påkallade "nöden" sin uppmärksamhet.
Då allmänna toaletter inte tillhör mina favoriter brukar jag helt enkelt "knipa ihop" och vänta till jag kommer hem.
Efter en dryg halvtimme var dock nöden akut och eftersom det bara gällde nummer ett beslöt jag att göra ett undantag.
Inte nog med att jag undviker allmänna toaletter, jag kan absolut inte pinka i en urinoar med folk stående runtomkring. Ett eget bås är ett absolut måste oavsett vad nöden säger. Nästa problem är det skvalande ljud som uppstår när nummer ett varit
akut en längre stund.
ALLA utanför båset hör ju vad jag gör! Efter bara ett par sekunder går det upp för mig att det finns ljud inne på toaletten. Mjuk musik som effektivt dämpar "skvalet" från nummer ett.
Lycklig över denna nymodighet låter jag blåsan lätta medan jag suckar befriat. Ackompanjerad av musiken släpptes så de allra sista dropparna och allt kunde slutat lyckligt där.
Trygg av musikens döljande ljud tog jag i en liiiten aning för mycket....varvid en ljudlig fis hördes. Bara en....dock mycket ljudlig. Ingen musik i världen kunde dölja detta.
Skammens rodnad hettade mina kinder samtidigt som jag inte kunde hålla igen ett växande fnitter. För varje fnitter följde en ny liten fis, omöjlig att hålla igen.
Det tog över en kvart innan jag vågade öppna dörren, fortfarande med ett fnitter i halsen.
Musik på allmänna toaletter är bra, men borde vara högre,,,mycket högre.