sandherfunderar

Snus är något jag aldrig gillat.

Berra hette han, en klasskompis från klassen bredvid och från Tockarp, någon mil utanför Örkelljunga. Fjorton år gammal körde han moped på ett sätt som fick oss andra att häpna. Med lite rör hit och dit från motorn körde han ner sin Zündapp från bryggan i Mammas vik och fortsatte köra med endast kroppens överdel och två rör stickandes upp ovanför ytan. 

Berra älskade amerikanare och var i princip redan en tvättäkta raggare trots sin blygsamma ålder.

Vi gick i sjuan och livet lekte. 

-Ska du ha en pris snus Björn?

Berra sträckte fram snusdosan efter att ha knackat på locket ordentligt.

-Nja, det tror jag inte, jag håller mig till mina cigaretter.

-Någon annan som vill ha? Berra höll generöst fram dosan.

-Det är general, snus för en karl, sa Berra och skrattade.

Ronny Serzmark sträckte vant fram fingret ner i dosan. Likt en grävmaskin fick han upp en stinkande fuktig hög av snus som snabbt skyfflades in under överläppen. 

Ingen annan ville ha men erbjudandet hade ändå startat igång en livlig diskussion om vem som skulle våga ta sig en pris.

-Ah Sandher, för fan, ta dig en pris så kan du röka en annan dag.

Till kompisarnas hurrarop tog jag en liten hög och klämde ihop den till något som mer liknade skit från något djur.

Med mycket möda lyckades jag att lyfta överläppen så högt att prisen kunde läggas in utan att beröra annat än tandköttet.

När läppen till slut, för att hålla kvar snuset, fälldes ner, kom en känsla av brand och salt i ett öppet sår.

Smaken var vidrig och känslan av att genast vilja spotta ut det, bromsades endast av risken att erkänna ett nederlag inför skolkamraterna som klappade mig på ryggen som ett bevis på erkännande.

Solen sken in i skolsalen från vänster som i alla skolsalar, men kanske lite extra mycket denna dagen?

Värmen fick mig att svettas och droppar började sakta rulla ner mot näsan. Inne i munnen låg snuset och sakta löstes upp för att liksom rinna likt vulkanlava ner i halsen och magen som inte ville ta emot detta nya osmakliga elände.

Det började att snurra i huvudet och jag hörde mig själv "ulka" tyst för att inte avslöja min situation.

-Magistern, kan jag gå till urrk, toa, urrrrrrk, toale, uuuuuuurrrrrrrrkkkkkkk.......Sekunden senare fylldes mina händer av heta spyor med smak av snus och magsyra. 

Jag rusade upp, med spyor rinnande mellan mina fingrar, i riktning mot dörren. Med armbågarna tryckte jag ner handtaget varvid dörren gled upp och jag kunde fly till toaletten.

Liggande på knä och huvudet nedsänkt i wc-stolen tömde jag så min första och enda pris snus, tillsammans med både dagens frukost och kanske allt som någonsin funnits i en mager fjortonårings magsäck.

Jag låg hemma och ulkade i tre skoldagar innan jag kunde ta mig tillbaka till tröstande kamrater, som dock hade fått sig ett gott men inte illa menat skratt åt en så liten sak som något som liknade en hopklämd brun, stinkande liten skit. 

Snus är något jag fortfarande inte gillar.