sandherfunderar

Min sotarbil har ingen automatisk bagagelucka. 

Jag drog mödosamt upp den där tunga och tröga luckan när jag kände hur mobilen gled ur handen och flög mot marken. 

Med en snabbhet som förvånade mig fångade jag den någon decimeter från den hårda asfalten. 

När jag snabbt reste mig upp och glasögonen trycktes in i ansiktet på mig förstod jag att luckan inte var helt uppfälld. 

Samtidigt som jag uppfann helt nya svordomar tog jag av mig glasögonen, höll upp dem i luften och såg avtrycken av mina ögonbryn i bägge glasen.

Precis i det läget kände jag flera par ögon roat betrakta mig från ett par skyltfönster på andra sidan gatan och skärpte mig för att se oberörd ut. 

Med konstlad värdighet och med glasögonen i handen gick jag fram till förardörren och plockade upp en använd servett från dörrens sidofack. 

Lugnt och sansat putsade jag glasen samtidigt som jag försökte att se helt oberörd ut inför de ögon som nu blivit fler. 

Med glasögonen på plats såg jag genom en ljusbrun dimma den stora senapsfläcken i mitten på den nu väl använda servetten.

Det var i det ögonblicket jag diskret viskade resten av alla svordomar jag kunde.