Jag avskyr vintern.

Jag är så tacksam att slippa den förbannade snön. Så här skrev jag för ett par år sedan:

"Med ett par centimeter av den förhatliga nysnön gick promenaden till brevlådan sakta. 

Små korta steg i sällskap med ett ljumskbråck stort som en tennisboll gjorde mitt eget lilla "självprat" mer till en lång rad spännande svordomar.

Jag är inte gjord för snö och kan inte minnas att jag blev speciellt glad ens när jag var liten.

Kom snön så gjorde den. Öland var platt och inte gjord för varken skidor eller pulka. 

Med lite otur kom Ölandsfåken tillsammans med snön och vi som åkte pulka i trappan ner till kaffestugan vid Solliden fick antingen gömma oss i en grotta nedanför slottsruinen, eller chansa på att hitta hem i stormen.

Har vi människor levt ett eller flera liv tidigare kan jag garantera att jag levt fritt från snö. 

Å andra sidan gillar jag inte högsommar heller. Så snart termometern går över 23 grader gnäller jag över det. Bäst är det med sol och stora moln i en vänskaplig blandning för att slippa bli solbränd. 

Många självplågare gillar att brännskada kroppen och förstår inte att kött som värmts upp till 57 grader äts av de som ännu inte förstått att mat ska stekas, inte ljummas upp.


Med sex veckor kvar till vårens ankomst ska jag försöka att hålla ut. Kan andra så kan jag."