sandherfunderar

Jag gillar papper, inte allt slags papper utan papper till skrivare. Så fort jag kommer till en kontorsbutik går jag alltid till hyllorna för papper för att se hur välsorterat det är. 

Finns alla sorter jag behöver kittlar det av förväntan inför val av kvalitet, tjocklek, mängd och pris.

I samma stund som jag skrivit ut något på ett papper tappar jag intresset för att lystet kasta blickarna på nästa projekt.

Jag gillade papper redan i skolan och lyckan var total när jag och en klasskamrat fick nyckeln till förrådsrummet för att stencilera ett arbete till klassen. Doften av den blåaktiga vätskan och veven som drog fram blad efter blad var på något sätt berusande. 

Med tiden försvann veven för att ersättas av en elektrisk motor och en del av tjusningen försvann. 

När den moderna kopiatorn tog över ersattes stencildoften av den något märkliga ozondoften och förtrollningen var därmed bruten. 

Numera doftar det knappt någonting från dagens skrivare förutom den stora bläckstråleskrivaren som fylls med spritblandat bläck. 

Den doften påminner mer om tiden man köpte hembränt i fyralitersdunk och ger inte samma känsla. 

Mitt intresse för olika slags papper har dock aldrig mattats och jakten på det perfekta papperet går vidare.