Jag längtar så till våren.
Så trötter jag är och min kropp är så matt.
Jag önskar nog mest att det snart vore natt.
En halvtimme till sen är jag nog fri,
mitt huvud det känns som ett snurrigt wi-fi.
Fy fasen för detta fy fasen för allt,
förbannade vinter allt känns ju så kallt.
Nej lagom är bäst utav allt som ska ske,
man får väl bli ödmjuk och börja att be.
Sen får vi väl se om vår önskan slår in,
om värmen den kommer och solen blir min.