Mitt liv har blivit enklare.
Jag är en man med mycket fantasi, men har också en grå och tråkig sida.
Jag har sedan början på 70-talet alltid BARA ätit samma pizza, som jag dessutom skämts för att beställa: - En Calzone utan skinka tack, eller en Calzone nudist tack. Samma pizza, år efter år efter år.
- Vill du inte ha skinka?
Nej tack, då hade jag beställt Calzone.
Tills vi åt pizza i Munka Ljungby för ett par år sedan:
- En Calzone utan skinka tack.
- En inbakad Margerithe. Något mera?
Så enkelt var det att beställa en pizza som ingen rynkade på näsan åt. Inbakad Margerithe.
Mitt liv har blivit enklare sedan dess. Det bör väl finnas ett 50-tal olika pizzor, allt för att folk ska ha ett urval. Men jag VILL inte ha något urval. Jag vill ha min Margerithe, inbakad.
Utom när vi är utomlands. Då vill jag ha min Margerithe öppen för att själv se att det inte ligger något kött i den.
När vi är ute och äter får jag ofta frågan: - Men du ska väl ha en saftig oxfilé eller något annat gott? Ska du äta ägg & bacon när det finns så mycket annat gott?
Jag VILL INTE ha något annat än det jag beställt.
Jag äter kött, men ytterst lite. En eller två bitar, något större än en femkrona, sen är jag nöjd. Och då vill jag ha det hårt stekt, RIKTIGT hårt stekt!! På gränsen till svart, rakt igenom.
Bacon äter jag faktiskt lite mer av. Jag tycker om att steka bacon. Det är avslappnande att stå där, speciellt på helgerna, med en iskall öl i handen och skön dansmusik i bakgrunden.
Jag frågar aldrig en bordsgranne varför dom inte beställer in en totalhavererad köttbit, liksom jag. Det är fullständigt ointressant vad andra äter. Det är jag som ska tugga den mat jag beställt, ingen annan.
Inbakad Margerithe, mitt liv har blivit enklare.