Vintern är så fruktansvärt onödig.
Varje år vid den här tiden gnäller jag över hur tomt det är i skallen. Tomt, öde och alldeles fritt från idéer, tips, historier och fantasier.
Jag längtar till vackra maj, juni, svensk sommar (inte för varmt) i juni, juli, augusti och sen vackra september, oktober och halva november.
Om det inte vore för att vi måste ha tolv månader skulle jag mer än gärna skänka bort resten till de som trivs i mörker och kyla.
Just nu har jag bara en fråga som känns viktig för vårt samhälle och landets fortsatt utveckling.
Varför gör det så jäkla mer ont att dra ett hårstrå från näsan än det gör från örat?