sandherfunderar

Det finns oändligt mycket nyttoprylar i dagens samhälle.
De kanske bästa är alla små varningssignaler och lampor som säger till när det är dags att ladda tandborsten, rakmaskinen eller mobilen mm.
Men varför finns det ingen signal på rakhyveln?
Det sitter ett batteri i änden på handtaget som gör att de små vassa rakbladen vibrerar sig genom skäggstubben, men ingen lampa när bladen bör bytas.
I stället får kroppen dela ut signaler lite varstans när det är hög tid för bytet.
I dag lyste signalen ilsket röd på örsnibben. Lite konstigt är det då jag i alla år har fått lära mig att örat består mest av brosk och väldigt lite blodkärl.
Mitt öra är troligen inte normalt i så fall, eller var det tvärtom läraren menade. Det ville inte sluta blöda, vilket jag tolkar som att jag måste sätta i nya rakblad innan halsen skärs av nästa gång.

Kanske hade jag tur denna morgon då jag efter morgonrakningen blödde även på halsen som dock satt fast.

Jag har aldrig haft problem med navelludd, ett ord som får mig att må aningen illa. Faktum är att jag inte tror att jag någonsin haft det alls.
Min iPhone har desto mer av den varan. Den har blivit allt svårare att ladda och ett par gånger i veckan vaknar jag med en oladdad mobil.
I morse hängde sladden en bit ifrån mobilen igen och jag kom plötsligt på vad felet satt.

Fram med en tandpetare av plast och så försiktigt började jag att "pela" i ändan på mobilen.
Efter bara ett par sekunder föll en massa damm ut från laddningshålet och mobilen laddas nu snabbare än någonsin.
Frågan är om jag bör ha mobilen upp och ned i fickan eller om jag måste dammsuga fickan varje dag.

Hur som haver är mitt blod inte den bästa varningslampan.